NORDEN PÅ MEDELTIDEN
Norden räknar med forntiden fram till
år 1000.
Samhället: ett bondesamhälle
där ätterna är viktiga, förenade i stammar med hövdingar
Lag och rätt existerade men
efter dom i Alltinget fick ätterna själv verkställa
domarna. Släktstrider med blodshämnd kunde leda till att ätter
utplånades
Under vikingatiden började de
nordiska rikena ta form. I Norge samlade Harald Hårfager de
norska landskapen till en enhet – 800-talet – upplöstes efter
hans död.
I Danmark – 900-talet- Harald Blåtand
och i Sverige – 1000-talet Olof Skötkonung
Religion: Under forntiden hade
de nordiska folken gemensam religion, asatron. På 1000-talet blev
det en mer allmän övergång till kristendomen.
ISLAND koloniserades av norrmän
som skulle mista makt för att Harald Hårfager ville stärka
kungamakten. Tiden omkring 800-900 kallas ”landnamstiden”
1000-1200- talen brukar kallas
sagatiden eftersom de isländska släktsagorna utspelas under
denna tid.
Huvudnäringen på Island var
boskapsskötsel, med med gårdar glest utspridda – inga byar.
Fram till 1200 var en lugn tid men nu
började en kamp mellan de olika hövdingarna. Den norska kungen
utnyttjade det och blev islands härskare omkr. 1250.
Efter att det isländska släktsamhället
upplösts uppstod en mer aristokratisk maktstruktur med ett fåtal
hövdingar och de fria bönderna fick underordna sig dem. Island
utvecklades alltså också mot feodalismen.
Till och med kristendomen underminerade
släktsammanhållningen genom att den var inriktad på individens
frälsning.
Trots kristendomens införande så
lever asatron än i dag.
KENNINGAR – bilder i dikterna
Bränningshingst – skepp
Huvudets ädelsten – ögat
Sårstav – svärd
Svärdets svett – blod
Humrarnas båtskjul - havet
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar